fredag 7 november 2014

Idag bröt jag ihop till Beethoven och Vivaldi...


Månskens sonaten och  Piccolo konserten gick rakt in i min själ, både skarpt och varsamt och släppte ut både sorg och bitterhet. Jag stod hemma mitt i mitt vardagsstök och plötsligt blottades jag inför Gud, alla människor och mig själv; för min sårbarhet, naken. 

Tårarna rann bittert och smärtsamt, över all värdens brutalitet alla människor som är offer grymheter och obarmhärtig råhet. För många historier om alla fasor, tortyr och lidande fick ett bittert utlopp, min bubbla sprack.

Där stod jag som en vilsen överlevande på ett slagfält.

Jag har nära till tårar ”det ligger i släkten” men är inte en blödig typ, utan ganska stark och rationell men ibland bara händer detta och det är inte av egen vilja utan det bara sker – jag bryter ihop över världens vedermödor. 

Det kanske är sunt? -Det känns så i alla fall.

Jag är bara människa. Ingen blir räddad av mina tårar men heller inte av min ignorans.

Nu längtar jag efter Morgonstämning (Edvard Grieg).



Vivaldi      https://www.youtube.com/watch?v=XeRg0wvIXGY

Grieg     https://www.youtube.com/watch?v=wCEzh3MwILY




onsdag 3 september 2014

I valet och kvalet..


Det roligaste med valrörelsen är att lyssna till olika människors idéer och tankar om ”ditten och datten”. Mötet med väljaren är det bästa. Många människor blir känslomässiga när de vill kritisera eller framföra något negativt för de känner sig lite obekväma i det. Jag har själv också blivit det och bad en person att gå. Han frågade mig en sak och jag skulle svara, varpå han avbröt mig ganska högljutt gång på gång och då sa jag att han kunde gå någon annanstans. Det som hände var att han stannade kvar och dialogen som följde blev riktigt bra.

I valet och kvalet stöts och blöts olika frågor och missförstånd odlas för att ens eget parti ska stå sig bäst i mediebruset och det är ingen nyhet men det som bekymrar mig är när en del andra partier dissar och förtalar sina politiska kolleger genom att själva framstå som de verkliga hjältarna i Enköping. Ett parti kommer aldrig att få så stor majoritet att de helt själva kan styra kommunen. Det är dumdristigt att diskvalificera sina eventuella med regenter oavsett om det är i opposition eller ej.

Jag önskar för egen del att jag skulle ha haft mer tid att lägga ner på det utåtriktade arbetet och kan erkänna att jag avundas exempelvis folkpartiet som har ”fått till” en ny och engagerad grupp. Är man fler kan man göra mer. Vi i kristdemokrater i Enköping saknar inte visioner eller idéer men har varit dåliga på att föra ut dem. Vi är övertygade om att kunna tillföra Enköpings kommuns politiska ledning kompetens inom många områden i ett samspel med de övriga partierna.

I det stora hela har flera partier samma eller liknande åsikter många har egna bra idéer men mycket som kommer upp nu i valrörelsen är också ”gammalskåpmat” som inte behöver vara dålig i sig men är sådant som man redan under mandatperiodens gång gjort utspel om från flera håll. Alla vill vara med och vara relevanta och synas, så är det bara. För i valet och kvalet kan det ha betydelse för den som ska välja. Socialdemokraterna med Helena Proos i spetsen gör en utmärkt kampanj på hemmaplan och nu menar jag inte att hon är ”gammalskåpmat” utan att de för fram och står bakom en utsedd ledare. Budskapet är ett enat parti som står bakom sin utvalda ledare mer än så behöver man kanske inte göra för att nå fram i bruset för att få bort kvalet från valet.

Jag hoppas givetvis på en fortsatt borgerlig ”allians”. Vi är många nya som är villiga att gemensamt samarbeta och bida till en stabil, kompetent och framåtsyftande politisk majoritet. Vi har möjligheter att höja kompetensen ytterligare den kommande mandatperioden, även om en del erfarna politiker lämnar sina uppdrag. Bo Reinholdsson kommer att fortsatt bistå oss  Kristdemokrater i Enköping med sin kunskap så även om han inte syns lika ofta är han likväl där. Vi aspirerar inte på att vara med överallt men att ha en övergripande insyn och medbestämmande vill vi självklart. Detta för att bevaka att våra hjärtefrågor kan infrias och att vår människosyn genomsyrar kommunens alla områden.


Kristdemokraterna står för en människosyn som utgår från människans okränkbara värde och att alla människor är olika. Utifrån sina egna villkor ska alla ha rätt till full delaktighet i samhället och jämlika levnadsvillkor.


Ett löfte jag avger nu är att vi ska bli bättre på att föra en dialog, att vara mer utåtriktade och träffa människorna i kommunen, för att lyssna, ta till oss och föra vidare.


tisdag 19 augusti 2014

Vi kommer länge att minnas sommaren 2014



För tio dagar sedan skickade jag in en artikel till insändarsidan i vår lokala tidning om ett ämne som både skrämmer mig och som är angeläget. Det var visserligen inte en renodlad lokal fråga som jag ville uppmärksamma men den berör många människor i vår kommun. Jag hade en god förhoppning om att den skulle publiceras men det har gått ganska många dagar nu så sannolikheten att den kommer med i tidningen är inte längre så stor. 

Artikeln berör många av de flyktingar som kommit hit och den berör många Enköpingsbor som har släkt och vänner i de drabbade områden där hemska övergrepp sker. Medlemmar i den Syrianska församlingen har nästan fördubblats här i Enköping och oron är stor bland dem och också bland många muslimer som kommit hit till Enköping. Därför tyckte jag att det var angeläget att skriva om det och att på lokal nivå ge ett erkännande för den oron som de känner.

Jag publicerar artikeln här nedan.

Vi kommer länge att minnas sommaren 2014, inte bara för det fina vädret här hemma, utan främst för all den död och förtvivlan, de krig och hemskheter som vi kunnat bevittna . I Ukraina, i Nigeria, i Syrien, i Gaza och Israel. Och i Irak.

I Mosul har den extremistiska rörelsen "Islamska staten" ställt de kristna i Mosul inför alternativen; konvertera till islam, betala höga böter eller dö. Och när man flyr tas man ifrån alla sina ägodelar. Detta är en situation som kan associeras till Nazi-tysklands förföljelse av judarna strax innan andra världskriget. Men det är också en situation som väcker smärtsamma minnen av de stora förföljelserna och massakrerna på armenier, assyrier/syrianer och andra kristna grupper i Turkiet och Mellanöstern för hundra år sedan.

Kristendomens vagga är i Mellanöstern. Områden där kristna har levt i årtusenden håller på att rensas. Det som händer i Mellanöstern är därför en mänsklig, religiös och kulturell tragedi.

Det kaos och den anarki som nu råder är grogrund för extremisterna. Hela Irak riskerar att störta ned i kaos, varnar Mladenov, chef för FN:s mission i Irak (UNAMI).
Sverige är och ska vara en aktiv aktör. Vi driver dessa frågor inom EU, och vi ska inte ge upp förrän situationen har verkligen förbättrats. Vi ska ha en fortsatt generös flyktingpolitik så att vi kan ge en fristad åt dem som flyr från krig och förföljelse.

Sverige och Västeuropa måste vakna och agera kraftigt, för att vi skall
slippa återuppleva historien. De goda krafternas passivitet är lika allvarlig som de onda krafternas agerande.

Vi behöver förenas, oavsett religiös bakgrund, oavsett politisk färg - och gemensamt ropa: Nu får det vara nog!


onsdag 18 juni 2014

Eftertankar, om att ta sig rätten..


Varför tänker jag som jag gör? Jag har så långt jag kan minnas haft ett starkt rättspatos och varit värderingsstyrd, reflekterande och nyfiken. Precis som alla andra har jag gjort mina misstag och lärdomar, utvecklats mognat och blivit allt mer mångdimensionell.

Ett minne från skoltiden som jag är stolt över är att jag uppmärksammade och stoppade mobbingen av en tjej, till och med småbarnen i lågstadiet sparkade på henne så hennes kläder blev smutsiga. Hon var speciell och hade haft en ”obra” uppväxt från början. Redan när hon gick i tredje klass ville hon ta sitt liv...
I skolan ansågs det ”okej” att driva med henne och ofta samlades de runt henne i uppehållsrummet för att höra hennes osannolika historier, för att sedan smäda henne. Jag var absolut inte den populäraste tjejen i skolan och flera försökte göra även mej till mobboffer men jag brydde mig inte om konsekvenserna av att jag tog henne från uppehållsrummet eller störde när mobbingen höll på.  Undanskymt fick jag beröm och axelklappar av ”fegisarna” - Det är bra det du gör Monica. - Tack, det kan du också göra, tyckte jag.

Det här är ingen berättelse om min förträfflighet utan mer en förklaring till hur jag fungerar. Jag vägar vara en ”liten lort” men vill heller inte bli en stor skit.
Det är bara så att jag inte tycker om mig själv om jag inte gör det jag borde göra när jag ser att det måste göras.

Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort” Ur: Bröderna Lejonhjärta

När nu min före detta partikollega uttryckte sig på ett nedlåtande och kränkande sätt om homosexuella så handlade jag autonomt som i uppehållsrummet. Det här är fel! Dels för att jag känner personer som är homosexuella bl.a en kille som försökte ”bota” sig under många år, genom att ”bli” missionär. Han gjorde nog ett gott missionärsarbete men förblev homosexuell, eller några andra som jag känner som vid fem, sex års åldern vetat att de inte är ”straighta”.


I den här frågan kan man aldrig tala för andra, man har inte rätt att göra det helt enkelt. Ingen ska behöva kränkas av någon annans trosuppfattning eller offentligt bli bedömd utifrån den. Om en person väljer att leva celibat är det upp till den oavsett sexuell läggning. Att fokusera på vad folk eventuellt gör i sängen är att förbise personen. En människa är inte sin sexuella läggning utan en person.


I efterdyningarna av det som kritiserats i vårt/mitt beslut om att berätta att vi inte har förtroende för vår partikamrat har en del kristna människor uttryck sig på ett sätt som om vi vore ett religiöst parti.

Att Kristdemokraterna borde bli mer kristna...Om nu Kristdemokraterna skulle bli ett religiöst parti, vilken kristen lära/uppfattning är då den rätta?
Vems religiösa uppfattning/tolkning har mest rätt?
Går det att svara på frågan?
Kanske av den som tror sig veta att den har rätt men min erfarenhet är att ingen kan/borde utge sig för den rätta tron, i all ödmjukhet.

Däremot har jag full respekt för att man tror på Jesus Kristus som sin frälsare eller att man bekänner sig till något annat eller inget alls...Det är därför som det är så genialt med ett politiskt parti som Kristdemokraterna där vi utgår från de kristna värderingarna och lämnar religion och tros uppfattningar där hän.






tisdag 11 mars 2014

Är vi tacksamma..



Har tänkt mycket på döden och min relation till den idag. Jag borde kanske tänka på den lika mycket varje dag med tanke på vad som pågår i vår omvärld. Jag är tackasam men förstår nog inte fullt ut hur tacksam jag borde vara.

Jag är tacksam för att jag fått ta del av världen och olika människors liv och öden. Dels genom de länder som jag bott i men också via en mycket begåvad utrikeskorrespondent som Nils Horner. Via hans sätt att förmedla människors strävan, elende och orättvisor, har vi här i Sverige fått en anledning till att vara ödmjukt tacksamma. För vem av oss har valt vilket land vi skulle födas i?

Det är sorgligt och tragiskt, han var min och mångas förmedlare, undervisare och utredare bland olika förhållanden, konflikter och kulturer "långt bort i stan". Tack för att du gjorde Sverige större (genom att vidga våra vyer), Nils Horner.


tisdag 11 februari 2014

Årsmöte och så...



Vi i kristdemokraterna är som andra partier i "valupptaktstider" som smider och snidar på sina frågor och i går hade vi vårt årsmöte.


På årsmötet ställde jag mig till förfogande och kandiderar till kommunfullmäktige i valet 2014, tillsammans med sexton andra från vårt parti. För ungefär ett år sedan trodde jag att jag var färdig med politiken och lämnade nästan alla uppdrag till förmån för ett jobb men en timeout kan göra under... Nu vill jag verka och medverka i politiken. Jag har ändrat mina strategier, genom att försöka tänka på att det är mycket lite jag kan förändra andra men jag kan alltid förända mig själv. Det handlar mycket om att finna vägar till samarbete och resultat på olika sätt och via olika vägar; att både kompromissa och stå fast(jag personligen har inget att förlora).
   Det finns så mycket bra man kan åstadkomma tillsammans och det finns så mycket bra som vi Kristdemokrater vill, jag är taggad. Det som är nytt och inspirerande för nästa mandat period är att vi har både nya medlemmar och medlemmar som gör comeback, fördelningen mellan män och kvinnor är nio män och åtta kvinnor. Yrkeserfarenheterna är brett varierande(från åldringsvård till IT, militär som egna företagare och lärare för att nämna några) liksom våra liv, livserfarenheter och kulturer. Mycket glädje!


De fem första på listan:


1. Heikki Tiitinen
2.Monica Landén
3.Lisa Walén
4.Mikael Holmberg
5.Bo Reinholdsson








onsdag 29 januari 2014

Mäh..!!!


 
 
 
 
LRF hur står det till?!

LRF:s pr-kupp – delar ut hamburgare på skolans köttfria onsdag
Bakom pr-kuppen står LRF i Nyköping, men avdelningen får även backning av LRF centralt.
"Lösningen är mer komplex än "kött eller inte kött", vilket LRF Nyköpings kommungrupp vill uppmärksamma. Den 40-procentiga ökningen av köttkonsumtion i Sverige sedan 1990 har nästan uteslutande bestått av importerat kött. Om den offentliga upphandlingen valde svenska livsmedel i större utsträckning skulle det gynna både den biologiska mångfalden, klimatet och svenska företag", skriver Jan Eksvärd, LRF:s expert på hållbar utveckling, i ett mejl till Dagens Media.http://www.dagensmedia.se/nyheter/pr/article3801084.ece

Jag håller helt och fullt med i sak när det gäller att importera så lite kött som möjligt men bönderna i Sverige är väl inte enbart ”köttbönder” utan många odlar väl grödor av olika slag.  Det jag inte förstår är varför man inte skulle kunna äta vegetariskt en dag i veckan, det är mycket märkligt att det skulle vara konstigt eller normbrytande på något sätt.
Skulle utbudet vara stort nog på lokalodlad mat hade  förmodligen inköpen sett annorlunda ut. Att upphandla det som finns lokalt  i första hand är en bra början men det är ofta där det finns svårigheter och problem när det gäller volymer.. men problem är till för att lösas!
Ett liknande förslag har varit uppe i KF (tror att det var MP eller om det var ett medborgarförslag om att inrätta en "köttfridag" i kommunen) Jag röstade då med majoriteten dvs mot ett sådant förslag av något skäl som jag inte minns; men även gamla hundar kan lära sig nya saker…

Jag ser inte någon konflikt mellan mat och mat, så länge maten är näringsrik och behandlats väl. Att äta det ena eller det andra spelar ingen roll för mig men varför ska kött vara ett måste? Det borde vara lika självklart att inte äta kött vare dag/lunch som att man på något vis "måste" det, åtminstone är det så i min värld.
Kan hända att en vegetarisk dag/lunch i veckan kan ge pengar över till lokalproducerat(ekologiskt) kött?

Ingen  av oss kommer att lida näringsbrist om vi inte äter kött en lunch i veckan men vi kommer kanske att se maten ur ett annat och mer vidgat perspektiv, vem vet...

 

söndag 26 januari 2014

VARENDA UNGE..

Blev i fredags påmind om denna mandatsperiods början och ett anförande jag höll, tillsammans med andra då politiskt engagerade människor i kommunen. Vi var inbjudna till ruggbylokalen i Enköping för att berätta om våra hjärtefrågor och vad vi ville jobba för under kommande mandatperiod. Jag talade bl.a. om varenda unge, hur viktigt det är att se, lyssna och våga ta ett vuxet ansvar som medmänniska även om inte det gäller ens egna barn eller barnbarn. Det finns barn i vår kommun som behöver bli sedda.

Jag har den största respekt för att vi har olika syn på uppfostran och att vi har olika skäl till hur vi agerar som föräldrar. Jag önskar också att valfriheten kunde vara än större på detta område, att varje familj kunde med än större frihet välja barnomsorg, dvs. vill jag ge två eller tre år av min tid till att vara med mina små barn så borde det subventioneras liksom en förskoleplats(inte samma höga belopp men ett rimligt sådant).  Väljer jag att lämna mitt barn i någon annans försorg som familjedaghem eller mor-farföräldrar ska möjligheten till subvention finnas.  Om alternativet blir en kommunalförskola då ska jag vara trygg med barngruppens storlek och att den är anpassad till både barnens behov och ålder. Inget barn bör lida för att de blir satta i en miljö där det varken blir hörda eller sedda, utifrån att konkurrensen om uppmärksamheten är stor.

Det är väl i alla fall klart att barn först och främst är i behov av närvarande föräldrar. För de föräldrar som brister i sitt föräldraskap eller är rädda för att göra det, ska självklart vägledning och stöd finnas. Men det gäller också oss alla, att vi vågar se, fråga och lägga oss i när vi tror att allt inte står rätt till. Ibland är det tom. så att en del barn får mer uppmärksamhet och stöd på förskolan än de får hemma, och då behöver vi våga vara vuxna medmänniskor. Många gånger kan det bli tacksamt mottaget när någon utifrån speglar ens sätt att vara, för vi föräldrar vill vara goda föräldrar men ibland gör omständigheter oss oförmögna…

I Kristdemokraternas handlingsprogram ”Sverige världens bästa land att växa upp i” som antogs 2013står följande att läsa: Det vi kan se är en välfärdsparadox: ”Barn och unga mår inte så bra som de har det”, som någon har uttryckt det. I genomsnitt får barn och unga det ekonomiskt bättre och bättre i Sverige. Samtidigt är rotlöshet, ångest och bristande framtidstro är vardag för alltför många. Vi ser att skolresultaten sjunker och många unga har svårt att få jobb. Den psykiska ohälsan hos barn och unga oroar. Förskrivning av antidepressiva läkemedel till barn och unga ökar. Trots att det har skett en kraftig nedgång i självmordsstatistiken generellt så har antalet självmordsförsök bland barn och unga ökat. Att må bra handlar inte bara om pengar och standard, utan om mycket mer än så. Och att vi fått det bättre i genomsnitt betyder inte att alla har det bra.

 


Bild från, kaksplus.fi 
 

onsdag 15 januari 2014

Nu ska jag börja....


skriva, berätta, tala om och tycka. Det sitter långt inne ibland och det blir glest mellan gångerna men vår lokala reporter Bengt Johansson, har legat på politikerna i kommunen och nu senast oss Kristdemokrater. Han har rätt i många delar av sin artikel, vi är dåliga på att höras och synas och vi är få, tyvärr. Men frågan är komplex och den är inte enbart internpolitisk.

Att ingen gråtit över min avgång som ordförande är jag väl inte så överraskad av, säkert är det fler som skulle sörja Bengt Johansson om han slutade skriva. Jag är inte den som står obehindrat i talarstolen, jag lider av scenskräck, det har blivit bättre med åren men debatten är för mig svår att ta ”där uppe”. Jag har inga problem med att tala för min sak på annan plats men just där är det svårt... jag ligger verkligen i lä när det gäller flera eller kanske t.o.m. de flesta politiker kolleger?

Jag började mitt ordförande uppdrag som novis med en princip helt ny nämndsammansättning. Vi började mandatperioden med att ta ett beslut som vi sedan ändrade, det första året var också präglat av tillståndsfrågor gällande alkohol, avslag, irritation, hot och aggressioner...Joar Blå fick stänga och festivaler blev inte av.

Det andra året var den politiska nämnden varm i kläderna och vi skådade mycket inåt i själva organisationen men även missbruksfrågor blev aktualiserade med ny verksamhet och med förnyad samverkan med landstinget. Ett nytt sätt att arbeta med ekonomiskt bistånd påbörjades. Utgifterna började öka, fler tvångsomhändertaganden, flera komplicerade och dyra placeringar på ”special institutioner” gjordes.

Vid årsskiftet 2012-13 började jag fundera på om mitt uppdrag var värt allt det där, jag började känna en allt större frustration i min situation. Rekryteringen av ny förvaltningschef gick inte precis som tänkt heller och förvaltningen ”haltade” i väntan på ett omtag.

Jag är en socialt engagerad person och tycker att de sociala frågor är viktiga ur ett medmänskligt perspektiv men också moralisk som samhällsekonomiskt. De som går till ”soc” är inte de som bildar opinion och demonstrera högljutt. De visar sällan sina ansikten eller skriver insändare om sin situation...

Det jag känner mig missnöjd med i mitt uppdrag som ordförande är att jag inte lyckats vara en hög röst nog för dem som hamnat i en svår situation. Det betyder inte att personalen inte gör ett bra jobb, utan att det funnits/finns utrymme för att förverkliga goda idéer och bra lösningar för våra kommuninvånare när det bl.a. gäller samverkan mellan kommunens olika förvaltningar, utan att jag har nått ända fram.

Vi har en mycket bra socialtjänst i kommunen och min önskan är att den så ska förbli, att människor ska finna stöd och hjälp, kunna känna tillit till den och att personalen finner mening och utmaning i sitt arbete.


Ja, så här blev min blogg-omstart får hoppas att det håller i sig...

torsdag 17 januari 2013

Hundgöra????

Rut är orättvis, kunde man läsa i Enköpings posten den 3 januari i år.

 Sällan har väl ” vi och dom där andra” framförts gladare och öppnare än i riksdagsledamoten Staffan Angers (M) debattinlägg. (EP 21 december) under den hurtiga rubriken ”Låt rut göra julen fröjdefull”.



Han uppmanar alltså till ökad användande av rut-avdraget så ”människorna” får minskad julstress och en skönare jul.

Men de som kommer och julstädar hos de som har råd betala hälften av kostnaden då? Ja de är givetvis folk de också, men tydligen inte ”människor”i behov av en egen nedstressad jul. Nej de ska vara glada att de har jobb, och extra mycket stressjobb till julen önskar Staffan Anger dem. Och förmodligen ska de komma och städa upp under mellandagarna också så ”människorna” som harråd får fira nyår i rena mysiga hem. Ronny Persson


Redan efter att ha läst dessa rader blev jag både häpen över resonemanget och tänkte att jag skulle ge en annan syn på saken än den mycket märkliga uppfattningen som framfördes i insändaren. Jag gjorde inget och tänkte att det kanske knappt vara värt att bevara något så märkligt... 

Den 12/1 skriver Ronny Persson(läs nedan) en ny insändare i Enköpings posten och då är saken klar jag måste säga mitt i detta virrvarr av ofärdiga resonemang.


Avdragen infördes för att smörja högerväljare(EP 12/1)

Alla förstår att företagare anställda söker sig dit pengarna finns. Under2012 pumpades det in lika många miljarder i rut och rot som polisväsendet kostar. Det orättvisa i miljardrullningen är att pengarna ges till de som kan betala hälften själva. Alla de andra människorna då? Håll tyst om dem,uppmanar Reinfeldt. Hans skribenter, exempelvis Henrik von Sydow (M) EP 10 januari,försöker inbilla oss att dessa miljarder bara existerar om de delas ut till potentiella högerväljare.   Tänk om S planer hade införts. Då hade rut-miljarder gått till det snabbt ökade behovet för hemhjälp och vård av åldringar. Då hade rotmiljarderna används för att fortlöpande renovera alla hyreslägenheter i landet. Det skulle ha skapat många fler företag och jobb än reformen nu har gjort. På köpet, slut på slumboende och friskare åldrande.

De gamla svartstäderskorna har trängts undan och städar nu på arbetsplatser. ” Den genomsnittliga rut-arbetaren är en 42-årig svensk kvinna som inte jobbat svart i hushåll tidigare. Det handlar om personer som söker sig till den skattesubventioneraderut-branschen från helt andra områden, till exempel vård- och omsorgssektorn”, uppgav Sveriges Radio P4.

Reinfeldt sjösatte inte rut för att göra jobben vita. Han införde avdragen för att smörja högerväljare, han spelar framgångsrikt på deras bekvämlighet. Dit går våra miljarder nu, hur de fördelas efter en S-valseger får vi veta i april, efter S- kongressen. Till dess kan Reinfeldts skribenter svartmåla S så mycket de har samvete till. Ronny Persson






Efter dessa insändare kunde jag inte längre låta bli att säga emot. Här nedan kommer det långa svaret och efter det det redigerade svaret som stod att läsa i dagens Enköpings Posten 16/1.

Ronny ...tänk om det är tvärtom...

Rut är till för dem som vill arbeta (mitt svar i EP-16/1)

Jag är inte Staffan Angers eller moderat men vän av alliansen.

Som kristdemokrat tycker jag att en viktig del av det sociala ansvaret är möjligheten till arbete. Arbetslösheten är

slöseri med mänskliga resurser. Vårt synsätt är att människor ska kunna arbeta hundra procent av sin förmåga och kunna påverka sin personliga ekonomi.

Ronny Persson skriver i EP (3/1) om Staffan Angers önskan om en nedstressadjul, och att Angers menar att människor ska vara glada över att de har jobb och extra mycket just vid jul. Och förmodligen ska de komma och städa upp under mellandagarna också så människorna som har råd får fira nyår i rena mysiga hem.


Har Ronny Persson funderat på hur många människor som arbetar under helger och mellandagar– läkare, busschaufförer,butiksbiträden, poliser etcetera, eller är det är bara de stackars hushållsarbetande människorna som får jobba i mellandagarna?

Tror inte Ronny Persson att människor är glada över att ha ett jobb? Själv var jag inte ledig i mellandagarna, var det orättvist?

Rut-miljarder som Ronny Persson kallar det har möjliggjort att många människor kan arbeta i stället för att leva på bidrag,fått möjlighet att byta jobb eller starta företag.



De hushållsarbetande själva tycker om sitt arbete som ger stort inflytande över både tider och arbetets utförande. De anser att arbetet är roligt och gillar kundkontakterna. Nästan sex av tio deltidsarbetande bland dem är frivilligt deltidsarbetande. Tyvärr upplever var fjärde hushållsarbetare att andra människor ser ner på deras arbete (pigjobb).

Enligt en studie är mer än en tredjedel av kunderna över 65 år och 61 procent av dem är kvinnor. Det bidrar väl också till ett friskare åldrande, att slippa bryta lårbenet om man skulle tappa balansen på stolen vid fönsterputsning.
Jag tolkar Ronny Persson uttalande (EP 12/1) som negativt till kvinnligt företagande, dit de flesta hemstädbolagen räknas.

Kvinnor ska vara offentligt anställda, för ”hemhjälp och vård av åldringar”. Det som räknas är riktigt företagande inom byggbranschen där pengarna går till byggbolagen eller finns det offentliga byggbolag?

Med fler sysselsatta skapas också resurser för att förstärka samhällsekonomin och därmed värna välfärdssystemen så att de som bäst behöver samhällets stöd också kan får detta. Därför är tillkomsten av nygamla jobb som det som de hushållsarbetande utför, en viktig fördelnings politisk fråga.

--------------------------------------------------------------------------------

 Kommentar....fördjupning

• Mer än var fjärde hushållsarbetare tycker att andra människor ser ner på deras arbete (pigjobb). Läs, Rutavdrag: Föraktet mot ”pigor” kommer från vänster
(DN Publicerad 2012-12-19 )

• Något som kommer högt på listan av positiva saker med att hemarbeta är kundkontakten och möjligheten att själv påverka arbetstider, arbetstidernas förläggning, en övervägande majoritet tycker också att arbetet går att kombinera med familjeliv.
• 78% säger att arbetet var roligare än de trodde innan de började.

• Nästan sex av tio deltidsarbetande bland dem som arbetar inom hushållsnära tjänster är frivilligt deltidsarbetande. Observera orsakerna, att de inte kan eller orkar arbeta mer, har flera arbeten eller är pensionärer.(Ur; Arbetsvillkor och trivsel bland anställda inom hushållsnära tjänster, 2012)




Det har varit svårt att mäta hur många jobb som tillkommit eller blivit vita. Men antalet kunder är idag nära en halv miljon så det borde rimligen röra sig om tusentals arbetstillfällen.
Jag anser att arbetslöshet utgör en riskfaktor för människors hälsa. Arbetet är viktigt ur försörjningssynpunkt men också för självkänslan och för egenmakten, att styra över sitt eget liv. 






Bloggintresserade

Bloggarkiv

Om mig

Mitt foto
Enköping, Mälardalen, Sweden