Månskens sonaten och Piccolo konserten gick rakt in i min själ,
både skarpt och varsamt och släppte ut både sorg och bitterhet.
Jag stod hemma mitt i mitt vardagsstök och plötsligt blottades jag
inför Gud, alla människor och mig själv; för min sårbarhet,
naken.
Tårarna rann bittert och smärtsamt, över all värdens
brutalitet alla människor som är offer grymheter och obarmhärtig
råhet. För många historier om alla fasor, tortyr och lidande fick
ett bittert utlopp, min bubbla sprack.
Där stod jag som en vilsen överlevande på ett slagfält.
Jag har nära till tårar ”det
ligger i släkten” men är inte en blödig typ, utan ganska
stark och rationell men ibland bara händer
detta och det är inte av egen vilja utan det bara sker – jag bryter ihop över världens vedermödor.
Det kanske är sunt? -Det
känns så i alla fall.
Jag är bara människa. Ingen blir
räddad av mina tårar men heller inte av min ignorans.
Nu längtar jag efter Morgonstämning (Edvard
Grieg).
Vivaldi https://www.youtube.com/watch?v=XeRg0wvIXGY
Grieg https://www.youtube.com/watch?v=wCEzh3MwILY
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar